Jag har verkligen inte mått bra sen jag skrev sist, jag har visserligen inte mått bra på väldigt länge, men inte såhär. Det känns som jag inte bryr mig vad som händer med mig längre, jag gråter mig till sömns nästan varje kväll och en del kvällar önskar jag tom att jag somnar och inte vaknar igen. För jag vet att jag kommer vara lika tött när jag vaknar ändå och att jag måste kämpa mig igenom en dag till..jag är helt utmattad och jag tillåter ingen att se det. Den enda ser är min dotter och det gör ont i mig för är det nån jag inte vill ska se mig lida så är det hon. Jag kommer på mig själv att ifrågasätta min existens mer och mer, vad är meninge mef allt det här? Ska man behöva kämpa så här varje dag? Vad är det för någon idé att kämoa, hålla sig i form, äta nyttigt när man inte kan njuta av livet och slippa vara rädd? Jag blir mer och mer övertygad om att alla runt mig skulle ha det bättre utan mig jag är kanske inte em jättestor belastning nu men jag kommer att bli det..Jag är helt slut..
No comments:
Post a Comment