Hej! Har du legitimation? Är du fastande idag? Tack, varsågod att sitt... Sådär, då vill jag låna en arm.. då sticker det till. Sådär! då var det klart.
Om och om igen får jag säga de här meningarna och hur trött jag än är får jag räta på mig, dra på ett smile och låta orden komma ut med en glädjande klang... bara det får mig att bli ännu mer utmattad. Just nu gör jag absolut inte mer än vad jag behöver göra på jobbet om inte tom mindre... tror mina kollegor börjar tröttna på mig, och ärligt talat så vet jag inte vad jag gör här? Jag önskar så att jag hade råd att bar jobba halva dagar, det skulle vara toppen! Jakob sa till mig för nån vecka sen att man ska kunna jobba och orka göra saker efter jobbet oxå... Ja men det gör jag ju... ibland... lite för sällan. Oftast tar jag min mobil och lägger mig på sängen och smsar lite, kollar fb och lite så, har jag tur orkar jag efter ett en otdentlig kraftansträngning att ta mig upp och få nåt vettigt gjort men oftast ligger jag till klockan blir så mycket att jag bara får tid att göra det allra viktigaste om jag inte somnar förstås för då struntar jag i allt... kanske lyckas få av mig kläderna.
Vill jag få nåt gjort eller om jag måste få nåt gjort får de ske direkt efter jobbet annars är det i stort sett kört.
Jag vill inte ha det så här... är det verkligen värt det? När Lilja somnat så orkar inte jag göra nåt, nästan hela veckan har jag lagt mig med henne... varit så nära att somna varje gång men tvingat mig att vara vaken en stund till för det är väl inte ok att lägga sig kl 20 när man är 30 år??... iaf inte varje dag, av total utmattning...
Ikväll ska jag på sykurs och jag skulle så gärna vilja känna att jag ser fram emot det, känna spänning inför nåt nytt... men det enda jag känner är att jag bara vill hem och sova!!.. och jag bävar redan för om jag kommer orka med en trött och ilsken Lilja både ikväll och imorgon bitti.
Jag tyckte jag kände mig rätt pigg i morse men det gick över... kylan som slagit till nu gör mig väldigt stel och gör att jag får ont i lederna, det har även molat lite på sidan bak mot ryggen igen... känns riktigt obehagligt, ibland känns som att det blir värre när jag äter och dricker... som att det blir trångt liksom och det kan hugga till när jag andas. Jag tycker iaf att det känns mycket bättre i tänderna och jag har märkt att jag börjat äta mer... är konstant sugen på något, mina 48 kg är bara ett minne blott nu. Visst är jag jätteglad att jag kan äta igen och att jag fått tillbaka matlusten men ändå... det är ju det enda positiva som kom med de här jäkla visdomständerna!
Igår tog jag prover igen men slutade ju tidigt så jag hann inte se svaren... känner nästan att jag blivit lite besatt av att följa min försämring, ger mig väldigt stor förståelse för sekretessen som är inom sjukvården... så ibland önskar jag att jag inte hade tillgång till mina egna provsvar.
Jag kollade iaf när jag kom till jobbet i morse och som vanligt... det var stjärnor överrallt. Det fick mig att tänka på när jag var liten och skrev ett prov i skolan, när man varit duktig kunde man få upp till tre stjärnor... silver tror jag att de var... fick man en hade man varit duktig, två ännu duktigare och tre superduktig!.. typ alla rätt. Jag ville ha många och jag minns att jag spänt satt och väntade medan fröken delade ut de rättade proven...men oftast fick jag inte så många... Stjänorna jag får idag betyder inte något bra... för varje stjärna jag får har jag ett fel...
No comments:
Post a Comment