En hud full av minnen..

Nu sitter jag här och är lite sentimental... jag är den rikaste kvinnan som har fått den vackraste gåvan, min lilla Lilja. Gode gud låt henne aldrig få genomlida det här eller nåt liknande, ge allt till mig när du ändå håller på!!... Hon är den underbaraste personen jag vet och jag vill vara pigg och finnas för henne så länge det går. Det finns inget jag inte skulle göra för henne... hon är mitt allt!

Hon pekar ibland på något av mina ärr eller bristningar och frågar vad jag har gjort... jag försöker förklara på enklaste sätt för jag vill inte ljuga för henne. Hon har en sjuk mamma och jag vill att hon ska förstå det, men det fick mig att tänka... alla ärr, alla bristningar har ett eget minne. För varje skalpelldrag finns ett streck... ett streck som aldrig försvinner.. När jag ser ärret på bröstet tänker jag på mina blåa armar jag hade av alla spruckna blodkärl, tack vare port-a-cathen kunde de sluta gräva runt i armarna när de skulle ta prov och sätta nål. När jag ser alla mina bristningar tänker jag på den skammen jag kände bland folk när jag nästan var oigenkännlig av uppsvullnad av kortisonet, den skammen som fortfarande kommer tillbaka när jag visar min hud... När jag ser mitt ärr på magen tänker jag på oron jag kände alla dagar med Lilja i magen och den underbara känslan när jag fick se henne... fick se att hon var helt perfekt.
När jag ser mina ärr på mina knän tänker jag på smärtan jag i nästan ett år fick genomlida med avlossnat ledbrosk i knät och längtan efter att kunna sitta på huk eller krypa... I nästan ett år med starka smärtstillande haltade jag runt med en ettåring, arbete i arvika och smärta i knät som höll mig vaken på nätterna innan jag tillslut fick en knäledsprotes. Smärtan i samband med den operationen var så hemsk att allt är en dimma... en dimma i allt morfin jag fick ta... Och livet var faktiskt lite lättare när jag kunde sitta på huk. Lite överrallt har jag vita små märken av minnen..  allt från blödningstider till njurbiopsier och i mitt armveck börjar det bli ett djupt ärr av alla provtagningar.. och det slutar inte här. Redan nu har jag redan fyra operationer framför mig.. en operation för att dra ut viadomständer, en njurtransplantation, knäledsoperation i vänster knä och byte av protes i höger knä... troligtvis i den ordningen jag skrivit dem oxå. På min hud finns många minnen... och fler ska de bli..